Själv har jag under sommaren skrålat med i deppiga Kent-låtar i Singstar Kent och tyckt synd om en stackars, ensam pojke fast mellan livet och helvetet i spelet Limbo. Båda kommer recenseras på onsdag.
Nu när terminen har dragit igång så har ett av sensommarens storspel hamnat i mina händer. I början av 2000-talet kom ett spel som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen Mafia. Nu har den otroligt efterlängtade uppföljaren kommit och det upptar det mesta av min vakna tid. Exakt vad jag tycker om det kan ni höra i [gejm] nästa onsdag. Så länge kan ni, förutom att lyssna på veckans [gejm], värma upp med lite maffiafilm, t.ex. Gudfadern, för att hamna i rätt stämning. För det blir inte mer klassiskt maffiadrama än såhär.
/Daniel
