Ny blogg.

Sedan en längre tid tillbaks har vi en ny och bättre blogg som ni finner här!

Kärlek och respekt,
Game On!

Syndicate pt.2 - Gamex 2011

Vi kom in på en pressvisning och fick då testa på spelets coop-läge. Fyra spelare som slåss mot vad som verkade vara en hel hord av fiender samtidigt som man arbetar mot ett gemensamt objektiv. Producenten Ben O'Donell poängterade redan i början vikten av att vi skulle sammarbeta och framförallt hela varandra med hjälp av våra karaktärers så kallade chip-teknologier. Helt sonika så fick vi uppleva att varningarna var berättigade då vi åkte på råstryk. När vi frågade vilken svårighetsgrad detta var löd svaret "Easy".

Vårt totala nederlag berodde naturligtvis mycket på att vi var ett gäng väldigt orutinerade Syndicate-spelare. Spelet i erbjöd oss en väldigt dynamisk action-upplevelse. De fyra agenterna man spelar som är alla utrustade med en rad olika så kallade chip-teknologier, som varierar från att hacka fiendens pansar till att återuppliva fallna medspelare. Utöver detta fanns även en så kallad "chip overlay" som med en knapptryckning renderar världen i monokroma färger där fienderna är markerade i orange.

Vi på [gejm] (i alla fall Christoffer) är så gott som totalsålda på detta spel som verkar bli ett utomordentligt actionlir som ligger precis rätt i tiden, både sett till dess visuella design och dess cyberpunk-miljö.

Vi fick även en intervju med Ben, som dyker upp senare!

Syndicate - Gamex 2011

Av en ren tur gled vi in på EA:s visning av det kommande, svenskutvecklade Syndicate. Ett FPS som andas cyberpunk och lite Deus Ex, dock med total avsaknad av moral, då huvudkaraktären endast agerar vapen för ett företag och inte är rädd för att avrätta både obeväpnade forskare och soldater.

Utöver den blästrande trailern med toner av Skrillex fick vi en genomgående presentation av spelets mekanik samt gameplay från kampanjen. Brutala intrång i dina fienders hjärna och svincoola (enligt C) framtidsvapen utanonseras. Det tidigare annonserade coop-läget förklarades djupare och verkar i det här fallet vara Starbreezes försök att visa respekt för det gamla Syndicate, då coop-banorna grundar sig på banor från det gamla PC-spelet.

Utvecklarna talade sig varma om uppgraderingar man kan använda för att forma sin unika karaktär, dock poängterade dom att spelet främst är en actionshooter.

Landning på Gamex 2011

Tidigare i dag anlände vi på Gamex 2011, Sveriges andra försök att ha en gedigen spelmässa.

Utöver spel och fler spel så är det en salig blandning av säljare av nördigt stuff, sedvanliga säljare av spel som Game och Webhallen, skön retro i både försäljning och skryt, men också några klassiska arkadkabinetter.

På golvet hittade vi svenska utvecklare av hårdvara, av gamers för gamers - Posin' with Mionix

Christoffer har precis fått pisk i Street Fighter III: 3:rd Strike (egentligen var det jämt).

Sackboy har återvänt

Sackboy är tillbaka i sin gulliga utstyrsel för återerövra fantasivärlden från den onda Negativitron som är en drakliknande läskig best.
Som vanligt kan du designa din Sackboy efter eget tycke och smak eller så kan helt enkelt slumpa en dräkt eller varför inte slänga ut några kronor för att köpa exempelvis marveldräkter.
Skillnaden från första spelet är att banorna är mer varierade med olika verktyg som man visserligen bara kan bära ett åt gången. Med dessa kan man slänga sig runt, kasta saker eller spruta vatten för att släcka eldar vilket sedermera göra att man kan ta sig från punkt a till b. Variationen består även av att vissa banor är små minispel där du kan köra bil, resa på en larv (som inte följer klassiska 2D-ramar) eller varför inte flyga på en humla och skjuta sönder objekt likt klassiska spel som gradius.
Grejen med att bygga egna banor är svårt och kräver tid och kreativitet om du vill göra en bana, instruktionerna är lätta men att verkligen göra något vettigt och kul är mäkta svårt. Saken är den att Media Molecule verkliger pressar gränsen utåt för vad spelare kan göra i spelet och det är ett steg i helt rätt riktning enligt mig.
Avslutande ord, köp det! och spela gärna med dina polare!

Maxa kontrollen

Veckans pryl är framtagen av N-Control och är ett galet exo-skelett till din Xbox360 kontroll för att maxa ditt spelande fullt ut. För att öka din precision är det bara att lägga ut ca 40 USD så är du troligtvis galet vass på shooters, om inte bäst.
Funkar detta dock för LEGO Star Wars eller Mass Effect? Avgör själva.
Kolla in mer på:
www.avengercontroller.com

http://www.youtube.com/watch?v=cFP_NxAQXEw

Bystad

I dagens program pratade vi en hel del om bystar och dagen i ära måste ju då Rick och Alex surfa rumpan av oss på detta tema. Först ut i programmet var dessa Gears of War-bystar. Den förste på Marcus-him-self och den andre på en Drönare i högsta person. Båda två i skala 1:1, dvs naturlig storlek: Macke och Drönen

Det finns en uppsjö av balla bystar ute i etern, vi har hittat Predator, Terminator, Pinhead, Cylons, Batman, Hellboy etc etc.
Vill man fylla studentrummet med bröst så finns det tonvis att beställa hem om man känner sig ensam.
Men om du v e r k l i g e n vill ha en ny kompis så behöver du inte oroa dig, det finns ett djupare träsk: En polare på 195cm

Cataclysmen so far.. pt2

"Once you go troll, you never reroll"

Så mina goda vänner och medspelare, efter många veckor uppehåll pga sveda i leder och rännskita ska jag återuppta mitt bloggande om World of warcraft:cataclysm Betan. Dock gick betan ner för ungefär 2 veckor sen utanförvaning när jag precis var uppe i ett lyckat försök att få ner sissta bossen i Blackrock Caverns.

Jag vill här direkt påpeka att jag snarast möjligt kommer att lägga upp ett inlägg om Goblins starzon som jag lovade i den förra recensionen. Detta kommer att framför allt återspegla Goblins zoner: Kezzan och Lost Isles.

Jag återupptog därefter spelandet efter patch 4.0.3 som innehöll ungefär "allt nytt", och det var det som var det komiska med det hela, att Blizzard faktiskt lanserade alla uppdateringar av all gammal "vanilla" content samt de nya startzonerna med diverse uppdateringar. Det som patchen inte inehöll var lvl 85, 80+ content samt de nya raserna- startzoner. Jag kastade mig in i spelet som troll den här gången med syte att ingå i den massiva guilden Trollface som hostades av recensenten Totalbuiscut på cynicalbrit.com. Att spela troll var vädligt spännande eftersom det var en av de 2 raser sen de gamla spelet som fått egna startzoner. Dock kan jag inte medge att jag någonsin har varit så förtjust i trollens anatomi/kroppshållning som mer liknar indiska svältaktivister än blodtörstiga krigar -rebeller som röstar upp en arme för en episk strid mot en döds-drake.
men men, hur som.........
Startzonen som troll var mycket häfftig. Den var interaktiv och det inträffade mycket spännande händelser hela tiden. Det var inte en "gammal vanlig" startzon med "döda allt" quests utan en välorganiserad quest-line med en bra bakgrundstory. Zonen var också vädligt "bildande" där den på ett enkelt och roligt sätt gick igenom de enklare mekanismer i spelet som rörde skills, team-play och interaktiva quests. Zonen gav här en bra introduktion till spelet i helhet och jag kunde inte slita mig ifrån datorn på flera timmar. Spelet var lovande, men i relation till Worgens startzon så kunde jag ändå känna att här var inte spelet lite bra som jag hade hoppats på. Questsen var inte lika interaktiva och "fasade" inte alls. Vad som menas med "fasing" är just att det geografiska området som du som spelare befinner dig i förändras i och med dina framsteg i questlinen. Jag knoppade ganska snabbt igenom tre zoner där den sissta Ashara är en zon som är helt nygjord. Där kunde åter igen det geniala tänkandet som cataclysmen innehåller åter igen komma fram, där questsen blev roligare, mer explosiva och färgsprakande, mist sagt. jag ägnade minst en timme åt att spränga jättar med raketer, hygga ihjäl alver med dödsmaskiner och att skicka iväg dinosaurer till månen, helt fantastiskt. Vill du känna mer av den här zonen så släng dig in i cataclysmen som Horde och spela dig fram till lvl 13 så är det bara att smaka av den söta bullen som Ashara har att erbjuda.

Jag kommer att återkomma med mer nyheter om cataclysmen so far... med en full recension av goblins starzon samt hur långt jag själv har kommit i cataclysmen med min rogue worgen som för tillfället mer ser ut som en glown än en dödsfarlig människoätande varulv.

på återseende

/Alexander Johansson (Svartalex), programledare på [gejm] studentradion 98,9

Blood Drive

På pappret låter ju ett bilspel där man mosar zombies som rena drömmen - det bästa av två världar; som chokladöl eller chips man inte blir fet av. Allusionerna till den gamla kultklassikern Carmageddon finns också där. Men håller Blood Drive vad den lovar?

Spelet går ut på att man tävlar mot en rad andra kombattanter i olika grenar som att döda flest zombies på utsatt tid, döda så många av motståndarna som möjligt eller att hålla flaggan (eller döskallen) så lång tid som möjligt. För varje vunnen turnering låser man upp flera med ännu fler typer av utmaningar. Problemet är att det vill sig inte riktigt. Kontrollerna är inte de mest följsamma och fysiken känns ologisk. Till exempel om man kör med gasen i botten in i ett oljefat så förväntar man sig bli bromsad av stöten. Istället flyger man åt skogen och landar upp och ner. Denna typ av frustrationsmoment gör att det tidvis blir ganska plågsamt att spela i kampanjmoden.

Man kan också spela enskilda utmaningar, som t ex att på så kort tid som möjligt döda 500 zombies. Detta är ju betydligt roligare, men jag hade önskat att utmaningen inte så abrupt tog slut så fort man uppnått målet. Det tog ett tag för mig att fatta att jag hade klarat det och inte dött, som jag till min stora vrede först trodde att jag hade.

Är detta spel något att hänga i julgranen? Det har sina roliga moment, som ganska sköna vapen och att det är väldigt (väldigt) roligt att ställa sig i en zombieklunga och köra fram och tillbaka tills hela skärmen är röd av blod. Men det känns inte som att det rättfärdigar ett helt spel. Dead Rising 2 som kom ut nyligen hade ett minispel där man på motorcykel slaktade zombies. Ungefär ett sånt format hade varit mer legitimt för Blood Drive.

// Loretto

Super Pii Pii Brothers

Har du som tjej alltid undrat hur det känns att kissa stående? Har du liksom mig alltid lidit av en enorm penisavund? Tycker du att söta katter är värda att pissas på? Då är detta spelet för dig. Super Pii Pii Brothers går ut på att du ska kissa i toalettstolar framför dig och stänka på golvet så lite som möjligt. För att maximera upplevelsen har man utvecklat en atrapp som man drar på som en sele över skrevet och man kopplar in sin Wiimote. På detta utlovar man även "Amazing Realistic Pee Fluid Dynamics" och över 100 miljöer som man kan kissa på.

Detta spelkoncept är onekligen lovande. Kommer det att komma bajs och kräksimulatorer? Kan man ladda upp nån form av star power så att man kan kaskadkissa? Hur funkar multiplayer? Kissar man i kors? Och framför allt, kommer det att komma andra spel som utnyttjar denna penisatrappsele (Super Bukkake Brothers har kommit på tal)?

Detta alldeles för grymma aprilskämt kan du läsa mer om här.

Need for Speed: Hot Pursuit

Vad får man om man korsar Need for Speed med Burnout? Jo, man får nya Hot Pursuit, ett bilspel utan speciellt mycket realism förutom att alla bilarna som är med i spelet finns på riktigt också. Och man får en rejäl dos underhållning.

När Criterion Games, som har tidigare gjort Burnout-serien, fick i uppdrag av EA att ta över Need for Speed-serien var det många som trodde att det skulle gå åt pipan. Det skulle varken bli hackat eller malet och två av spelhistoriens bästa arkadserier skulle gå förlorade. Criterion struntade fullständigt i vad folk sa och beslöt sig för att göra ett spel som innehöll de bästa delarna från Burnout, de bästa delarna från Need for Speed och en liten del Facebook.

Som spelare får du spela som polis eller fartdåre(missförstå mig rätt, även poliserna kör oerhört fort) genom olika uppdrag. Som fartdåre kan det vara en time trial där du kör ensam mot klockan(det tråkigaste) eller ett race mot andra fartdårar och poliser som jagar er(utan tvekan det roligaste). För polisen finns motsvarande uppdrag t.ex. utryckning(som time trial både till metod och underhållningsvärde) och jakt av fartdårar. För varje uppdrag du klarar så öppnas det upp nya uppdrag och du går upp i level.

Spelet formligen kastar belöningar på dig i form av nya bilar eller vapen som du kan använda för att vinna framtida uppdrag. Hela tiden kan du också byta mellan din karriär som fartdåre eller polis på den stora kartan vilket ger en skön blandning av uppdrag.

Nu undrar du säkert var Facebook kommer in och det är lika enkelt som genialiskt. Det finns tyvärr ingen splitscreen-multiplayer, men du är konstant uppkopplad i ett slags multiplayerläge. Om du har en kompis som har samma spel och ni lagt till varandra på spelets Facebook-funktion, Autolog, så kommer ni kunna jämföra varvtider och poäng hela tiden. Man kan givetvis köra mot varandra också, men även när du spelar singelplayerläget så tävlar du mot dina Autologkompisar.

Som alla arkadracers så är fartkänslan viktigt och här har Criterion stor erfarenhet och visar att de vet hur man gör sånt här. Det är precis så där snabbt som det ska vara och när det gäller hur det ser ut så kan man inte komma med några invändningar heller. Det är väldigt snyggt och miljöerna, som faktiskt är gjorda av svenska Dice, är otroligt vackra. Men det har du inte tid att kolla på utan du måste fokusera på att plocka ut den där bilen framför dig.

Ett solklart köp om du ens är det minsta intresserad av den här typen av spel. Kungarna av arkadracers har slagits ihop och blivit kejsaren över hela universumet.

//Daniel

Gamex - en sammanfattning

Det har nu gått några veckor sedan Sveriges första TV-spelsmässa gick av stapeln och vi i [gejm] har nu sorterat vår intryck och kommer att här presentera vad som var intressantast för er stackare som inte hade möjlighet att vara där.

Först och främst vill jag säga att det är på tiden att Sverige får en egen spelmässa, även om den här var något konstigt marknadsförd. Man hade riktat sig mot ungdomar och barnfamiljer trots att de flesta spel som visades hade 18-årsgräns. Men man får väl säga att det är en bra början.

Vad var nytt då? Jo, trots att det var längst kö till Call of Duty: Black Ops som släpptes två dagar efter mässan, så var det nyaste som var spelbart Biowares Dragon Age 2. Det var en lovande uppvisning av det nya kapitlet i vad som troligtvis kommer bli ännu en trilogi och två ur utvecklingsteamet från Kanada var på plats och talade sig varma om vad som kommer bli en mer blodig och sexig upplevelse.

Vad var häftigast? Det står mellan Killzone 3 med sin täta action eller Gran Turismo 5 i 3D. Tyvärr ser det inte ut som att det är alltför många studenter som kommer ha råd med en 3D-TV på ett tag, men oj vilken upplevelse. Det är nästan så man förväntar sig att det ska göra ont när man kraschar bilen.

Vilken konsol ska man köpa om man vill ha rörelsekänsligt? Nu när Sony och Microsoft också börjar rikta sig mot casualgejmers, så får Nintendo konkurrens. Nintendos releaselista ser lite trist ut med många fortsättningar på serier som borde ha stannat på 8-bitarskonsolerna, så här blir det lite kamp. Efter att ha testat både PS3 Move och Xbox360 Kinect på mässan så måste jag dra slutsatsen att Microsoft blir dom som kommer konkurrera med Nintendo om det här. Sonys variant är alldeles för dyr om man ska vara flera spelare och Kinecten kändes mer exakt. Frågan är bara vilken konsol som kommer ha bäst spel, det är det som kommer avgöra.

Men hur såg det ut på mässan? Så här:

Det var stort, väldigt stort.

Det fanns konst. Gejmerkonst.

Och det fanns bilar.

Och så kunde man givetvis spela. Här spelar Rick mot Alle i Super Street Fighter 4.

Det var det från Gamex den här gången. Hoppas vi ses där nästa år!

//Daniel

My name is Bond, James Bond

Ni som väntar på mer om Gamex får hålla er till efter helgen då vi som var där kommer lägga upp var sitt inlägg med tankar kring mässan och specifika saker vi fick se. Jag kommer fokusera på PS3 Move vs. Xbox 360 Kinect och några tankar kring Killzone 3.

Men innan dess kommer här en liten sammanfattning av vad jag tyckte om senaste Bond-liret, Blood Stone, till PS3.

När filmen som gick under arbetsnamnet 'Bond 23' lades på grund av att filmbolaget MGM hade större skulder än Island så var det många Bond-fans, inklusive mig, som blev otroligt besvikna. Då kom Activision, som äger spel-rättigheterna till Bond-franshisen, och sa att vi inte behövde vara oroliga för dom kommer minsann se till att det kommer ett licensspel som inte är ruttnare än ett tolv-pack ägg från mitten av 1800-talet.

Jag var minst sagt skeptisk, men sen visade sig att det var Bizzare Creations, skaparna av Project Gotham Racing och underskattade The Club, som skulle göra spelet. Och att man fått Daniel Craig, Judi Dench och Joss Stone att vara med, den sistnämnda både med röst och sång, samt att man dragit in Bruce Feirstein, manusförfattaren bakom filmen GoldenEye, att skriva och Bonds egna stuntkoordinator skulle fixa actionsekvenserna. Det hela såg plötsligt bra ut på papper.

Och spelet är faktiskt väldigt bra också. Det är uppbyggt som en Bond-rulle med en jaktscen(motorbåt, pangpang, och en biljakt) innan själva titelmelodin och ett typisk Bondintro med diamanter, brudar och bilar. Sen blir spelet lite lugnare och man får leta ledtrådar med sin Bond-pryl, en smartphone(nye Bond är ju inte så mycket för prylar så det blir bara en), innan det drar igång med en massa skjutande, bilkörande och en hel del regelrätta slagsmål. Man har också slängt in möjligheten att smyga omkring som Sam Fisher och plocka ner skurkar utan att det hörs. Allt detta görs med minimala avbrott mellan momenten vilket ger en smidig känsla av att man faktiskt är lite superspioncool.

Om man ska säga något negativt om spelet så är det att det är väldigt linjärt, men det måste det nästan vara för att man ska kunna berätta historien om biovapen och terrorister. Ett större problem är väl att spelet känns något kort och lite för lätt innan man väl kommit upp på den upplåsbara svårighetsgraden '007'. Sen är inte mulitplayerläget lika bra som i klassiska GoldenEye, men vad gör väl det. Vi Bond-fans har fått oss vår fix som gör att vi klarar oss fram till nästa film kommer. Och dom som inte är Bond-fans kommer nog inte bry sig mycket om det här spelet ändå.

//Daniel

Svartalex goes Cataclysm

Cataclysmen so far......

Jag har nu spelat till och från Word of warcraft: Cataclysm i ungefär en vecka, och det känns givande. Jag kan inte säga att jag till 100% är alldeles överraskad men det är "bra". Dock har mitt tillvägagångssätt varit lite hattigt där jag har blandat olika klasser och lvls, olika fraktioner och spelområden, jag har helt enkelt gått vilt på spelet och inget har kunnat stoppa mig. Vid första anblicken är spelet färgsprakande och inspirerande, för det första som jag möttes av- innan jag ens har hunnit gå in i spelet är en gigantisk drake som ryter åt mig i flammor redan på inloggningsbilden. Men nog om det, att WoW är ett relativt vackert och effektfullt spel vet vi ju redan. Över till det viktiga:

Mina första spelupplevelser hittills är just de två nya rasernas start-zoner, dom är nya, fresha och helt uppdaterade med den senaste mekaniken bakom spelet. Jag spelade både som en fruktansvärd Rogue Worgen (varulv) som mer eller mindre sprang runt och slogs för försvarandet och befriande av staden Gilneas och som en påhittig rally- goblin med granater och konjak som mer eller mindre bara ville festa.

Jag kommer i den här recensionen "so far.." prata om Worgens startzon som jag skulle beskriva som en blandning mellan vilken berättelse som helt om en befrielseledare och dennes kamp blandat med "Van Hellsing". Startzonen handlar om att Worgens land/stad Gilneas är attackerat av "The Forsaken" som är beniga zombies som mer eller mindre vill döda alla med pest och kolera. Din uppgift som spelare är att själv med en mindre arme försvara detta. Första delen av spelet är mer eller mindre en prolog till att du blir en "varulv" och sedan slåss som en. Mekaniken här är underbar eftersom den bygger inte på det gamla "quest, grind, grind, grind, quest, döda 10 fåglar, grind, samla in 5 fårhudar, grind, grind" utan gör en fin mix av olika typer av uppdrag som tillsammans blir en superb storyline. Uppdragen blandar de äldre mekanikerna "döda allt" med moment som insamling, springpojke uppdrag, rädda folk, samla in prylar, mörda saker med tanks etc. Det låter kanske som att vi har sett detta förut i Wrath of the lich king, och det har vi, fast här är det mycket mer av dessa innehållsrika och meningsfulla uppdrag som spelaren tilldelas. Jag som spelare kände verkligen att det jag gjorde i spelet hade en inverkan på min miljö och verkligen drev en story framåt. Zonen i helhet kändes även väldigt bra för en ny spelare. Många av momenten var uppbyggda att just "lära" spelaren hur något fungerar, på ett coolt sätt, hur man använder vissa "skills" och hur quest-systemen fungerar. Man får inte heller glömma dom otroligt vackra miljöerna med en riktigt spökig känsla som är väldigt cool och om man gillar vampyrfilmer eller bara det senaste skräckspelet så är det här zonen för dig.


Men kritiken jag nu skulle vilja rikta mot just den här zonen är att valmöjligheten att vika av från sitt "you are the chosen one, save the fucking wold" uppdraget som är genomgående för hela området. Jag saknar möjligheten att bara hoppa över stängslet och kasta av mig alla kläder jag har för att springa till närmsta grannstad och blotta mig för bygdens lokala invånare, och kanske käka ett huvud, eller två. Zonen är på så sätt väldigt strikt på vad som ska hända, dock är detta inget problem eftersom hela området är fullt av cut-scenes och en zon som förändras geografiskt ju mer du spelar i den.

Slutsats av detta är att varg-människor är fucking coola och om du vill se mer av det du fick smaka av i Wotlk, spela Worgens startzon. Jag kommer återkomma med mer nyheter rörande cataclysmen och dess inverkan på den mänskliga hjärnan, på återseende!

Alexander Johansson
Medieproducent och Programledare på [gejm] Studentradion 98,9

Professor Layton and the Unwound Future

Tjusigt. Roligt. Mysigt. Klurigt. Bra. Jättebra. Fängslande.
Tråkigt att jag inte har tid att spela det.

Men om du har tid, då ska du sätta tänderna i det senaste (del 3) Professor Layton.
Den bärbara gåvan ger dig massor med speltimmar fulla med kluriga pussel, mysig grafik och ett otroligt bra soundtrack. Du följer den gode professorn och hans egna följeslagare Luke. Mycket om och men i denna fantasitolkning av London och plötsligt är de i framtiden. Där, som i alla andra framtider, går det ju givetvis bra att ta sig fram genom att lösa pussel som folk kastar i ansiktet på dig. Vare sig de är vänligt sinnade mot dig eller hatar professorns höga hatt, så är alltid det pacifistiska alternativet att lösa ett pussel närmast till hands. Och det är det Professor Layton är, ett pusselspel.

Har du fritid och gillar utmaningar, spring och köp. Om inte någon av dom, köp Shrek och spela det inte.

WRC

Mitt i inläggen från helgens hallabaloo i Kistamässan så kommer här en något försenad summering av min WRC-recension från förra [gejm]. Anledningen till att den kommer först nu är ju just Gamex-mässan, så det är inte så att jag skolkat från min [gejm]-tjänstgöring och pluggat eller något.

WRC, eller World Rally Championship, är årets officiella rallyspel från FIA, Federation Internationale de l'Automobile, alltså internationella bilsportsförbundet. Spelet kommer från Black Bean Games som även tidigare gjort motorsportspel och det märks. Bilkontrollen är stabil och det finns tusentals inställningar som kan göras innan bilarna ska kastas runt i nordsvenska skogar eller japanska isbanor. Tyvärr finns det en del rejäla begränsningar i spelet, framför allt om man jämför med andra racingspel, t.ex. DiRT2 och Grid. Till att börja med är presentationen betydligt mer avskalad och nästan tråkig och sen är själva spelgrafiken under all kritik. Miljöerna är bedrövligt uselt gjorda, både designmässigt och rent grafiskt. Sen varierar ljudkvaliteten avsevärt mellan bitvis lysande till rent outhärdligt.

På plussidan finns dock det kompletta karriärläget där man börjar som amatör i de lägre rallyklasserna för att arbeta sig upp till den högsta eliten.

Trots spelets fördelar med många inställningsmöjligheter, realistisk bilfysik och bra karriärläge så drar den tråkiga presentationen ner. Lägg till att det är omöjligt att ställa in styrning med ratt på ett vettigt sätt, kartläsare med usel timing och att många banor mest består av en smal tub med ogenomträngliga hinder på sidorna så får man ett spel som enbart är till för de mest inbitna fansen.

//Daniel

Bioware visade Dragon Age II

Vi klev precis ut från en konferenslokal på gamex, kistamässan, där två representanter från utvecklingsteamet bakom Dragon Age II just hade en presentation. Vi fick se en riktigt fläskig trailer samt den senaste gameplaytrailern.
Utöver det filmiska lovades det massor med nyheter och uppdateringar från Dragon Age: Origins. Bioware lovar voice over i stället för textade dialoger, bättre grafik, större spelvärld, en story som sträcker sig över ett decenium, mer blod och mer sex.

Vi har testat demot på mässgolvet och våra intryck var bra. Om Bioware håller måttet ser vi den 11:e mars.

Gamex och Call of Duty-tävling

Som ni vet så befinner sig [gejm]-redaktionen på mässan för mexikanska sodomider Gamex. Boy, are they in for a surprise. Nåväl, eftersom de klantarslena lämnade mig ensam här i Uppsala med fri tillgång till bloggen kommer det att bli jag som utlyser COD-tävlingen!

Frågan lyder som följer: Under vilken historisk period utspelar sig Call of Duty: Black Ops?
Skicka ditt svar till gejm [snabela] studentradion [punkt] com


För att gå in på något helt annat så ljög jag lite med att jag inte kunde följa med på mässan för att jag msåte plugga. Ok, jag måste plugga, men en uppsats som är över ett år försenat kan med största säkerhet vänta i två dagar till. Nej, egentligen beror min frånvaro på att jag saknar ekonomiska medel att ta mig till mässan. Men så igår hittade jag dessa, vet ni vad kursen ligger på?
//Loretto

Tillägg; De fyra första vinnarna i Call of Duty: Black Ops-tävlingen kommer utöver den snygga tröjan också få ett presentkort på en viss TV-spelsbutik och ett nyckelband från mässan för mexikanska sodomider Gamex.

//Daniel

Läs mer om mässan i DN, SvD, Aftonbladet.

Vanquish

Spel är häftigt. Action är häftigt. Cigarettrökande hjältar med raspande röster är häftigt.
Det är det ordet jag har på tungan när jag spelar Vanquish till xbox 360.

Vi slänger oss in i en tunn saga där Ryssland har fått hår på benen och invaderar USA med en terrorattack från rymden som äter upp hela San Francisco. Den skallige antagonisten hotar med att gå vidare med sin dödsstråle på andra städer i landet om de inte erkänner sin totala kapitulation. USA, som inte förhandlar med terrorister, skickar ut ett massivt motstånd rakt upp i rymden mot den station som fienden har belägrat. På ett av dessa tusentals skepp sitter Sam. Vår hjälte.

Så börjar det och sen bär det av.

Vanquish är ett actionpackat spel med fartfyllda och repetitiva strider. Det fullkomligt sprutar av röda (!) robotar som måste tas kål på och det tar verkligen inte slut av dom, varken vid jättespindlar, energibelastade Silver Surfers eller super mecs som till 100% siktar in sig på att döda dig, Sam. Just precis dig. Det spelar verkligen ingen roll hur många marines den ärrade, råbarkade kapten Haddock-sidokaraktären släpar mot sin död, det är dig de vill ha. Sam, ditt cigarettrökande stolpskott.
Du kommer att gå igenom ett någorlunda omväxlande tempo med olika actionmoment som ger starka arkadanknytningar, ett smart levelsystem samt en relativt grå bandesign. Det som egentligen Vanquish har att erbjuda är trots allt dess action. Det är lätt att byta vapen, hoppa bakom skydd och avancera. Det svåra är att göra det snyggt och få bra poäng. Hjälp till detta står utvecklaren Shinji Mikami bakom ett boost-system som går ut på att Sam snabbt kan glida fram på knä samt få tiden att gå långsammare. Detta gör att det blir roligt att glida fram, ta skydd och sen sakta ner för att pricka in dina värdefulla kulor.

För det Vanquish är, för dom som redan har spelat Gears of War på jättesvår, är en jämn matta av sprutande action. Trots att idéerna verkar ta slut så roar ändå spelet från några sekunder efter man plockar upp handkontrollen till att man lägger den ifrån sig. Den oerhört kritiske kan väl se att det är mycket att hylla ett spel för en boosteffekt samt ett kompetent namn på sin förpackning när en hel del har gjorts förut. Men, faktum kvarstår att det är ett underhållande spel och stundtals blev jag litet fuktig under armen under vissa intensiva partier.

Men som sagt, häftigt är ordet som ger mig blodsmak i munnen. Shinji san, vi förstår att du tycker att det är häftigt.

Dreamhack droppar in!

Heldag med Fredrik från Dreamhack

Fredrik Nyström som är pressmanager på Dreamhack hoppade in i studion förra veckan och det må jag säga, det var en timme av fullspäckad Dreamhack special. Fredrik snackade om allt mellan himmel och jord om vad årets Dreamhack i Jönköping har att erbjuda. Fredrik var med [gejm] hela timmen och spexade friskt med sin Iphone och pratade om det senaste från spelvärlden. Fredrik skrattade lågmält när han pratade om hans intresse om spelvärden, där han avslöjade vilka spel som hade betytt något för honom och vilka spel som inte attraherade hans intresse alls.

Jag kunde inte låta bli att lägga märke till Fredriks pappa-mogenhet när han pratade om sina barns spelintresse och att dom idag icke fick spela några "blodiga" shoot-em-up spel, utan fick nöja sig med sportspel och dylikt. Det tog mig tillbaka när jag var ung och faktiskt blev så "gammal" att farsan satte mig vid DOOM 95, där blodet mer såg ut som fyrkantiga pixlar som mer såg ut som någon form av uråldrig blur-effekt. Men detta är inget som kommer att spelas på årets Dreamhack utan den otroliga tävlings-ostfrallan kommer utöver mycket läsk inehålla Starcraft II, Quake LIVE, Tekken 6 och Counter-Strike 1,6.
Vi kan även vänta oss feta artister som SMK, Yersinia, Alice in Videoland, 250 kg Kärlek, Adept och många fler.

Fredrik talade vidare om årets Dreamhack som kommer att bli en i sitt slag. Artister, shower och tävlingar kommer att ligga på plats, sen får man ju inte glömma alla de 10 000 datorer som kommer att finnas på årets evenemang. Fredrik avslöjade även sitt game-namn för alla som är intresserade av att möta Fredrik på nätet så är det bara att slänga sig in och lyssna på förra veckans program på studentradion.com.

DreamHack Winter 2010 hålls den 25:e till 28:e november 2010. Dörrarna öppnar torsdagen den 25:e november klockan 08.00. Dörrarna stänger 12.00 Söndagen den 28:e november. Nätverket bryts 09.00 och elektriciteten 10.00
Hela [gejm] redaktionen kommer att vara där och gästa med fart och spektakel. Är du intresserad av att bli intervjuad om dina spelupplevelser eller tävlingsresultat så är du varmt välkommen att söka upp oss på evenemanget. Vi kommar själva att springa runt och mingla under hela helgen med energi upp till öronen. Är du även intresserad att vara med i radio LIVE från Dreamhack så är det bara att kontakta oss på gejm@studentradion.com

Är du intresserad av att veta mer om Dreamhack eller inte redan har köpt biljetter så surfa in på www.dreamhack.se

Vi ses på Dreamhack!
[gejm] on!
--
Alexander Johansson
Medieproducent och Programledare på [gejm] Studentradion 98,9