Cataclysmen so far.. pt2

"Once you go troll, you never reroll"

Så mina goda vänner och medspelare, efter många veckor uppehåll pga sveda i leder och rännskita ska jag återuppta mitt bloggande om World of warcraft:cataclysm Betan. Dock gick betan ner för ungefär 2 veckor sen utanförvaning när jag precis var uppe i ett lyckat försök att få ner sissta bossen i Blackrock Caverns.

Jag vill här direkt påpeka att jag snarast möjligt kommer att lägga upp ett inlägg om Goblins starzon som jag lovade i den förra recensionen. Detta kommer att framför allt återspegla Goblins zoner: Kezzan och Lost Isles.

Jag återupptog därefter spelandet efter patch 4.0.3 som innehöll ungefär "allt nytt", och det var det som var det komiska med det hela, att Blizzard faktiskt lanserade alla uppdateringar av all gammal "vanilla" content samt de nya startzonerna med diverse uppdateringar. Det som patchen inte inehöll var lvl 85, 80+ content samt de nya raserna- startzoner. Jag kastade mig in i spelet som troll den här gången med syte att ingå i den massiva guilden Trollface som hostades av recensenten Totalbuiscut på cynicalbrit.com. Att spela troll var vädligt spännande eftersom det var en av de 2 raser sen de gamla spelet som fått egna startzoner. Dock kan jag inte medge att jag någonsin har varit så förtjust i trollens anatomi/kroppshållning som mer liknar indiska svältaktivister än blodtörstiga krigar -rebeller som röstar upp en arme för en episk strid mot en döds-drake.
men men, hur som.........
Startzonen som troll var mycket häfftig. Den var interaktiv och det inträffade mycket spännande händelser hela tiden. Det var inte en "gammal vanlig" startzon med "döda allt" quests utan en välorganiserad quest-line med en bra bakgrundstory. Zonen var också vädligt "bildande" där den på ett enkelt och roligt sätt gick igenom de enklare mekanismer i spelet som rörde skills, team-play och interaktiva quests. Zonen gav här en bra introduktion till spelet i helhet och jag kunde inte slita mig ifrån datorn på flera timmar. Spelet var lovande, men i relation till Worgens startzon så kunde jag ändå känna att här var inte spelet lite bra som jag hade hoppats på. Questsen var inte lika interaktiva och "fasade" inte alls. Vad som menas med "fasing" är just att det geografiska området som du som spelare befinner dig i förändras i och med dina framsteg i questlinen. Jag knoppade ganska snabbt igenom tre zoner där den sissta Ashara är en zon som är helt nygjord. Där kunde åter igen det geniala tänkandet som cataclysmen innehåller åter igen komma fram, där questsen blev roligare, mer explosiva och färgsprakande, mist sagt. jag ägnade minst en timme åt att spränga jättar med raketer, hygga ihjäl alver med dödsmaskiner och att skicka iväg dinosaurer till månen, helt fantastiskt. Vill du känna mer av den här zonen så släng dig in i cataclysmen som Horde och spela dig fram till lvl 13 så är det bara att smaka av den söta bullen som Ashara har att erbjuda.

Jag kommer att återkomma med mer nyheter om cataclysmen so far... med en full recension av goblins starzon samt hur långt jag själv har kommit i cataclysmen med min rogue worgen som för tillfället mer ser ut som en glown än en dödsfarlig människoätande varulv.

på återseende

/Alexander Johansson (Svartalex), programledare på [gejm] studentradion 98,9

Blood Drive

På pappret låter ju ett bilspel där man mosar zombies som rena drömmen - det bästa av två världar; som chokladöl eller chips man inte blir fet av. Allusionerna till den gamla kultklassikern Carmageddon finns också där. Men håller Blood Drive vad den lovar?

Spelet går ut på att man tävlar mot en rad andra kombattanter i olika grenar som att döda flest zombies på utsatt tid, döda så många av motståndarna som möjligt eller att hålla flaggan (eller döskallen) så lång tid som möjligt. För varje vunnen turnering låser man upp flera med ännu fler typer av utmaningar. Problemet är att det vill sig inte riktigt. Kontrollerna är inte de mest följsamma och fysiken känns ologisk. Till exempel om man kör med gasen i botten in i ett oljefat så förväntar man sig bli bromsad av stöten. Istället flyger man åt skogen och landar upp och ner. Denna typ av frustrationsmoment gör att det tidvis blir ganska plågsamt att spela i kampanjmoden.

Man kan också spela enskilda utmaningar, som t ex att på så kort tid som möjligt döda 500 zombies. Detta är ju betydligt roligare, men jag hade önskat att utmaningen inte så abrupt tog slut så fort man uppnått målet. Det tog ett tag för mig att fatta att jag hade klarat det och inte dött, som jag till min stora vrede först trodde att jag hade.

Är detta spel något att hänga i julgranen? Det har sina roliga moment, som ganska sköna vapen och att det är väldigt (väldigt) roligt att ställa sig i en zombieklunga och köra fram och tillbaka tills hela skärmen är röd av blod. Men det känns inte som att det rättfärdigar ett helt spel. Dead Rising 2 som kom ut nyligen hade ett minispel där man på motorcykel slaktade zombies. Ungefär ett sånt format hade varit mer legitimt för Blood Drive.

// Loretto

Super Pii Pii Brothers

Har du som tjej alltid undrat hur det känns att kissa stående? Har du liksom mig alltid lidit av en enorm penisavund? Tycker du att söta katter är värda att pissas på? Då är detta spelet för dig. Super Pii Pii Brothers går ut på att du ska kissa i toalettstolar framför dig och stänka på golvet så lite som möjligt. För att maximera upplevelsen har man utvecklat en atrapp som man drar på som en sele över skrevet och man kopplar in sin Wiimote. På detta utlovar man även "Amazing Realistic Pee Fluid Dynamics" och över 100 miljöer som man kan kissa på.

Detta spelkoncept är onekligen lovande. Kommer det att komma bajs och kräksimulatorer? Kan man ladda upp nån form av star power så att man kan kaskadkissa? Hur funkar multiplayer? Kissar man i kors? Och framför allt, kommer det att komma andra spel som utnyttjar denna penisatrappsele (Super Bukkake Brothers har kommit på tal)?

Detta alldeles för grymma aprilskämt kan du läsa mer om här.

Need for Speed: Hot Pursuit

Vad får man om man korsar Need for Speed med Burnout? Jo, man får nya Hot Pursuit, ett bilspel utan speciellt mycket realism förutom att alla bilarna som är med i spelet finns på riktigt också. Och man får en rejäl dos underhållning.

När Criterion Games, som har tidigare gjort Burnout-serien, fick i uppdrag av EA att ta över Need for Speed-serien var det många som trodde att det skulle gå åt pipan. Det skulle varken bli hackat eller malet och två av spelhistoriens bästa arkadserier skulle gå förlorade. Criterion struntade fullständigt i vad folk sa och beslöt sig för att göra ett spel som innehöll de bästa delarna från Burnout, de bästa delarna från Need for Speed och en liten del Facebook.

Som spelare får du spela som polis eller fartdåre(missförstå mig rätt, även poliserna kör oerhört fort) genom olika uppdrag. Som fartdåre kan det vara en time trial där du kör ensam mot klockan(det tråkigaste) eller ett race mot andra fartdårar och poliser som jagar er(utan tvekan det roligaste). För polisen finns motsvarande uppdrag t.ex. utryckning(som time trial både till metod och underhållningsvärde) och jakt av fartdårar. För varje uppdrag du klarar så öppnas det upp nya uppdrag och du går upp i level.

Spelet formligen kastar belöningar på dig i form av nya bilar eller vapen som du kan använda för att vinna framtida uppdrag. Hela tiden kan du också byta mellan din karriär som fartdåre eller polis på den stora kartan vilket ger en skön blandning av uppdrag.

Nu undrar du säkert var Facebook kommer in och det är lika enkelt som genialiskt. Det finns tyvärr ingen splitscreen-multiplayer, men du är konstant uppkopplad i ett slags multiplayerläge. Om du har en kompis som har samma spel och ni lagt till varandra på spelets Facebook-funktion, Autolog, så kommer ni kunna jämföra varvtider och poäng hela tiden. Man kan givetvis köra mot varandra också, men även när du spelar singelplayerläget så tävlar du mot dina Autologkompisar.

Som alla arkadracers så är fartkänslan viktigt och här har Criterion stor erfarenhet och visar att de vet hur man gör sånt här. Det är precis så där snabbt som det ska vara och när det gäller hur det ser ut så kan man inte komma med några invändningar heller. Det är väldigt snyggt och miljöerna, som faktiskt är gjorda av svenska Dice, är otroligt vackra. Men det har du inte tid att kolla på utan du måste fokusera på att plocka ut den där bilen framför dig.

Ett solklart köp om du ens är det minsta intresserad av den här typen av spel. Kungarna av arkadracers har slagits ihop och blivit kejsaren över hela universumet.

//Daniel

Gamex - en sammanfattning

Det har nu gått några veckor sedan Sveriges första TV-spelsmässa gick av stapeln och vi i [gejm] har nu sorterat vår intryck och kommer att här presentera vad som var intressantast för er stackare som inte hade möjlighet att vara där.

Först och främst vill jag säga att det är på tiden att Sverige får en egen spelmässa, även om den här var något konstigt marknadsförd. Man hade riktat sig mot ungdomar och barnfamiljer trots att de flesta spel som visades hade 18-årsgräns. Men man får väl säga att det är en bra början.

Vad var nytt då? Jo, trots att det var längst kö till Call of Duty: Black Ops som släpptes två dagar efter mässan, så var det nyaste som var spelbart Biowares Dragon Age 2. Det var en lovande uppvisning av det nya kapitlet i vad som troligtvis kommer bli ännu en trilogi och två ur utvecklingsteamet från Kanada var på plats och talade sig varma om vad som kommer bli en mer blodig och sexig upplevelse.

Vad var häftigast? Det står mellan Killzone 3 med sin täta action eller Gran Turismo 5 i 3D. Tyvärr ser det inte ut som att det är alltför många studenter som kommer ha råd med en 3D-TV på ett tag, men oj vilken upplevelse. Det är nästan så man förväntar sig att det ska göra ont när man kraschar bilen.

Vilken konsol ska man köpa om man vill ha rörelsekänsligt? Nu när Sony och Microsoft också börjar rikta sig mot casualgejmers, så får Nintendo konkurrens. Nintendos releaselista ser lite trist ut med många fortsättningar på serier som borde ha stannat på 8-bitarskonsolerna, så här blir det lite kamp. Efter att ha testat både PS3 Move och Xbox360 Kinect på mässan så måste jag dra slutsatsen att Microsoft blir dom som kommer konkurrera med Nintendo om det här. Sonys variant är alldeles för dyr om man ska vara flera spelare och Kinecten kändes mer exakt. Frågan är bara vilken konsol som kommer ha bäst spel, det är det som kommer avgöra.

Men hur såg det ut på mässan? Så här:

Det var stort, väldigt stort.

Det fanns konst. Gejmerkonst.

Och det fanns bilar.

Och så kunde man givetvis spela. Här spelar Rick mot Alle i Super Street Fighter 4.

Det var det från Gamex den här gången. Hoppas vi ses där nästa år!

//Daniel

My name is Bond, James Bond

Ni som väntar på mer om Gamex får hålla er till efter helgen då vi som var där kommer lägga upp var sitt inlägg med tankar kring mässan och specifika saker vi fick se. Jag kommer fokusera på PS3 Move vs. Xbox 360 Kinect och några tankar kring Killzone 3.

Men innan dess kommer här en liten sammanfattning av vad jag tyckte om senaste Bond-liret, Blood Stone, till PS3.

När filmen som gick under arbetsnamnet 'Bond 23' lades på grund av att filmbolaget MGM hade större skulder än Island så var det många Bond-fans, inklusive mig, som blev otroligt besvikna. Då kom Activision, som äger spel-rättigheterna till Bond-franshisen, och sa att vi inte behövde vara oroliga för dom kommer minsann se till att det kommer ett licensspel som inte är ruttnare än ett tolv-pack ägg från mitten av 1800-talet.

Jag var minst sagt skeptisk, men sen visade sig att det var Bizzare Creations, skaparna av Project Gotham Racing och underskattade The Club, som skulle göra spelet. Och att man fått Daniel Craig, Judi Dench och Joss Stone att vara med, den sistnämnda både med röst och sång, samt att man dragit in Bruce Feirstein, manusförfattaren bakom filmen GoldenEye, att skriva och Bonds egna stuntkoordinator skulle fixa actionsekvenserna. Det hela såg plötsligt bra ut på papper.

Och spelet är faktiskt väldigt bra också. Det är uppbyggt som en Bond-rulle med en jaktscen(motorbåt, pangpang, och en biljakt) innan själva titelmelodin och ett typisk Bondintro med diamanter, brudar och bilar. Sen blir spelet lite lugnare och man får leta ledtrådar med sin Bond-pryl, en smartphone(nye Bond är ju inte så mycket för prylar så det blir bara en), innan det drar igång med en massa skjutande, bilkörande och en hel del regelrätta slagsmål. Man har också slängt in möjligheten att smyga omkring som Sam Fisher och plocka ner skurkar utan att det hörs. Allt detta görs med minimala avbrott mellan momenten vilket ger en smidig känsla av att man faktiskt är lite superspioncool.

Om man ska säga något negativt om spelet så är det att det är väldigt linjärt, men det måste det nästan vara för att man ska kunna berätta historien om biovapen och terrorister. Ett större problem är väl att spelet känns något kort och lite för lätt innan man väl kommit upp på den upplåsbara svårighetsgraden '007'. Sen är inte mulitplayerläget lika bra som i klassiska GoldenEye, men vad gör väl det. Vi Bond-fans har fått oss vår fix som gör att vi klarar oss fram till nästa film kommer. Och dom som inte är Bond-fans kommer nog inte bry sig mycket om det här spelet ändå.

//Daniel

Svartalex goes Cataclysm

Cataclysmen so far......

Jag har nu spelat till och från Word of warcraft: Cataclysm i ungefär en vecka, och det känns givande. Jag kan inte säga att jag till 100% är alldeles överraskad men det är "bra". Dock har mitt tillvägagångssätt varit lite hattigt där jag har blandat olika klasser och lvls, olika fraktioner och spelområden, jag har helt enkelt gått vilt på spelet och inget har kunnat stoppa mig. Vid första anblicken är spelet färgsprakande och inspirerande, för det första som jag möttes av- innan jag ens har hunnit gå in i spelet är en gigantisk drake som ryter åt mig i flammor redan på inloggningsbilden. Men nog om det, att WoW är ett relativt vackert och effektfullt spel vet vi ju redan. Över till det viktiga:

Mina första spelupplevelser hittills är just de två nya rasernas start-zoner, dom är nya, fresha och helt uppdaterade med den senaste mekaniken bakom spelet. Jag spelade både som en fruktansvärd Rogue Worgen (varulv) som mer eller mindre sprang runt och slogs för försvarandet och befriande av staden Gilneas och som en påhittig rally- goblin med granater och konjak som mer eller mindre bara ville festa.

Jag kommer i den här recensionen "so far.." prata om Worgens startzon som jag skulle beskriva som en blandning mellan vilken berättelse som helt om en befrielseledare och dennes kamp blandat med "Van Hellsing". Startzonen handlar om att Worgens land/stad Gilneas är attackerat av "The Forsaken" som är beniga zombies som mer eller mindre vill döda alla med pest och kolera. Din uppgift som spelare är att själv med en mindre arme försvara detta. Första delen av spelet är mer eller mindre en prolog till att du blir en "varulv" och sedan slåss som en. Mekaniken här är underbar eftersom den bygger inte på det gamla "quest, grind, grind, grind, quest, döda 10 fåglar, grind, samla in 5 fårhudar, grind, grind" utan gör en fin mix av olika typer av uppdrag som tillsammans blir en superb storyline. Uppdragen blandar de äldre mekanikerna "döda allt" med moment som insamling, springpojke uppdrag, rädda folk, samla in prylar, mörda saker med tanks etc. Det låter kanske som att vi har sett detta förut i Wrath of the lich king, och det har vi, fast här är det mycket mer av dessa innehållsrika och meningsfulla uppdrag som spelaren tilldelas. Jag som spelare kände verkligen att det jag gjorde i spelet hade en inverkan på min miljö och verkligen drev en story framåt. Zonen i helhet kändes även väldigt bra för en ny spelare. Många av momenten var uppbyggda att just "lära" spelaren hur något fungerar, på ett coolt sätt, hur man använder vissa "skills" och hur quest-systemen fungerar. Man får inte heller glömma dom otroligt vackra miljöerna med en riktigt spökig känsla som är väldigt cool och om man gillar vampyrfilmer eller bara det senaste skräckspelet så är det här zonen för dig.


Men kritiken jag nu skulle vilja rikta mot just den här zonen är att valmöjligheten att vika av från sitt "you are the chosen one, save the fucking wold" uppdraget som är genomgående för hela området. Jag saknar möjligheten att bara hoppa över stängslet och kasta av mig alla kläder jag har för att springa till närmsta grannstad och blotta mig för bygdens lokala invånare, och kanske käka ett huvud, eller två. Zonen är på så sätt väldigt strikt på vad som ska hända, dock är detta inget problem eftersom hela området är fullt av cut-scenes och en zon som förändras geografiskt ju mer du spelar i den.

Slutsats av detta är att varg-människor är fucking coola och om du vill se mer av det du fick smaka av i Wotlk, spela Worgens startzon. Jag kommer återkomma med mer nyheter rörande cataclysmen och dess inverkan på den mänskliga hjärnan, på återseende!

Alexander Johansson
Medieproducent och Programledare på [gejm] Studentradion 98,9