Bilspel och ilska

Det var ett tag sen jag skrev något på den här bloggen, så nu känns det som det är dags. Ni som lyssnade på [gejm] förra veckan hörde en väldigt spännande pratstund med Starbreezes Carl Vikman(ni som missade det kan höra det när programmet repriseras på onsdag. Eller på efterlyssningen på www.studentradion.com.) och under den pratstunden avslöjades att jag ska recensera Forza motorsport 3 nästa vecka. Redan nu kan jag avslöja att spelet är ohyggligt vackert, både grafiskt, designmässigt och auditativt. Spelmässigt är det nära nog perfekt med bra känsla i bilarna och sköna banor. Tekniskt är det alltså en homerun. Men det är något som gnager mig när jag spelar det(även om jag är högst upp i näringskedjan) och ni kommer höra mer om det nästa vecka.
I slutet på förra veckan fick en grupp utvalda PSN-användare tillgång till ett demo till vad Sony hoppas ska bli nästa konsollsäljare, nämlingen God of War 3. Jag tillhörde den lyckliga gruppen och har alltså spelat ca 10 minuter av storspelet. Det börjar som en ganska ljummen historia och jag satt mest och undrade varför det här spelet är så hypat. Men efter ett tag började Kratos ilska och aggressivitet smitta av sig. Inte på ett dåligt sätt, utan snarare att jag kände att spelet växte på mig. Och precis när jag verkligen gick över från ointresse till en okuvlig önskan att få spela hela spelet tog demot slut. Och min ilska kom på riktigt.
Mer om God of War 3-demot snart.

/Daniel