Cataclysmen so far.. pt2

"Once you go troll, you never reroll"

Så mina goda vänner och medspelare, efter många veckor uppehåll pga sveda i leder och rännskita ska jag återuppta mitt bloggande om World of warcraft:cataclysm Betan. Dock gick betan ner för ungefär 2 veckor sen utanförvaning när jag precis var uppe i ett lyckat försök att få ner sissta bossen i Blackrock Caverns.

Jag vill här direkt påpeka att jag snarast möjligt kommer att lägga upp ett inlägg om Goblins starzon som jag lovade i den förra recensionen. Detta kommer att framför allt återspegla Goblins zoner: Kezzan och Lost Isles.

Jag återupptog därefter spelandet efter patch 4.0.3 som innehöll ungefär "allt nytt", och det var det som var det komiska med det hela, att Blizzard faktiskt lanserade alla uppdateringar av all gammal "vanilla" content samt de nya startzonerna med diverse uppdateringar. Det som patchen inte inehöll var lvl 85, 80+ content samt de nya raserna- startzoner. Jag kastade mig in i spelet som troll den här gången med syte att ingå i den massiva guilden Trollface som hostades av recensenten Totalbuiscut på cynicalbrit.com. Att spela troll var vädligt spännande eftersom det var en av de 2 raser sen de gamla spelet som fått egna startzoner. Dock kan jag inte medge att jag någonsin har varit så förtjust i trollens anatomi/kroppshållning som mer liknar indiska svältaktivister än blodtörstiga krigar -rebeller som röstar upp en arme för en episk strid mot en döds-drake.
men men, hur som.........
Startzonen som troll var mycket häfftig. Den var interaktiv och det inträffade mycket spännande händelser hela tiden. Det var inte en "gammal vanlig" startzon med "döda allt" quests utan en välorganiserad quest-line med en bra bakgrundstory. Zonen var också vädligt "bildande" där den på ett enkelt och roligt sätt gick igenom de enklare mekanismer i spelet som rörde skills, team-play och interaktiva quests. Zonen gav här en bra introduktion till spelet i helhet och jag kunde inte slita mig ifrån datorn på flera timmar. Spelet var lovande, men i relation till Worgens startzon så kunde jag ändå känna att här var inte spelet lite bra som jag hade hoppats på. Questsen var inte lika interaktiva och "fasade" inte alls. Vad som menas med "fasing" är just att det geografiska området som du som spelare befinner dig i förändras i och med dina framsteg i questlinen. Jag knoppade ganska snabbt igenom tre zoner där den sissta Ashara är en zon som är helt nygjord. Där kunde åter igen det geniala tänkandet som cataclysmen innehåller åter igen komma fram, där questsen blev roligare, mer explosiva och färgsprakande, mist sagt. jag ägnade minst en timme åt att spränga jättar med raketer, hygga ihjäl alver med dödsmaskiner och att skicka iväg dinosaurer till månen, helt fantastiskt. Vill du känna mer av den här zonen så släng dig in i cataclysmen som Horde och spela dig fram till lvl 13 så är det bara att smaka av den söta bullen som Ashara har att erbjuda.

Jag kommer att återkomma med mer nyheter om cataclysmen so far... med en full recension av goblins starzon samt hur långt jag själv har kommit i cataclysmen med min rogue worgen som för tillfället mer ser ut som en glown än en dödsfarlig människoätande varulv.

på återseende

/Alexander Johansson (Svartalex), programledare på [gejm] studentradion 98,9

Blood Drive

På pappret låter ju ett bilspel där man mosar zombies som rena drömmen - det bästa av två världar; som chokladöl eller chips man inte blir fet av. Allusionerna till den gamla kultklassikern Carmageddon finns också där. Men håller Blood Drive vad den lovar?

Spelet går ut på att man tävlar mot en rad andra kombattanter i olika grenar som att döda flest zombies på utsatt tid, döda så många av motståndarna som möjligt eller att hålla flaggan (eller döskallen) så lång tid som möjligt. För varje vunnen turnering låser man upp flera med ännu fler typer av utmaningar. Problemet är att det vill sig inte riktigt. Kontrollerna är inte de mest följsamma och fysiken känns ologisk. Till exempel om man kör med gasen i botten in i ett oljefat så förväntar man sig bli bromsad av stöten. Istället flyger man åt skogen och landar upp och ner. Denna typ av frustrationsmoment gör att det tidvis blir ganska plågsamt att spela i kampanjmoden.

Man kan också spela enskilda utmaningar, som t ex att på så kort tid som möjligt döda 500 zombies. Detta är ju betydligt roligare, men jag hade önskat att utmaningen inte så abrupt tog slut så fort man uppnått målet. Det tog ett tag för mig att fatta att jag hade klarat det och inte dött, som jag till min stora vrede först trodde att jag hade.

Är detta spel något att hänga i julgranen? Det har sina roliga moment, som ganska sköna vapen och att det är väldigt (väldigt) roligt att ställa sig i en zombieklunga och köra fram och tillbaka tills hela skärmen är röd av blod. Men det känns inte som att det rättfärdigar ett helt spel. Dead Rising 2 som kom ut nyligen hade ett minispel där man på motorcykel slaktade zombies. Ungefär ett sånt format hade varit mer legitimt för Blood Drive.

// Loretto

Super Pii Pii Brothers

Har du som tjej alltid undrat hur det känns att kissa stående? Har du liksom mig alltid lidit av en enorm penisavund? Tycker du att söta katter är värda att pissas på? Då är detta spelet för dig. Super Pii Pii Brothers går ut på att du ska kissa i toalettstolar framför dig och stänka på golvet så lite som möjligt. För att maximera upplevelsen har man utvecklat en atrapp som man drar på som en sele över skrevet och man kopplar in sin Wiimote. På detta utlovar man även "Amazing Realistic Pee Fluid Dynamics" och över 100 miljöer som man kan kissa på.

Detta spelkoncept är onekligen lovande. Kommer det att komma bajs och kräksimulatorer? Kan man ladda upp nån form av star power så att man kan kaskadkissa? Hur funkar multiplayer? Kissar man i kors? Och framför allt, kommer det att komma andra spel som utnyttjar denna penisatrappsele (Super Bukkake Brothers har kommit på tal)?

Detta alldeles för grymma aprilskämt kan du läsa mer om här.