fredag 3 december 2010

Blood Drive


På pappret låter ju ett bilspel där man mosar zombies som rena drömmen - det bästa av två världar; som chokladöl eller chips man inte blir fet av. Allusionerna till den gamla kultklassikern Carmageddon finns också där. Men håller Blood Drive vad den lovar?

Spelet går ut på att man tävlar mot en rad andra kombattanter i olika grenar som att döda flest zombies på utsatt tid, döda så många av motståndarna som möjligt eller att hålla flaggan (eller döskallen) så lång tid som möjligt. För varje vunnen turnering låser man upp flera med ännu fler typer av utmaningar. Problemet är att det vill sig inte riktigt. Kontrollerna är inte de mest följsamma och fysiken känns ologisk. Till exempel om man kör med gasen i botten in i ett oljefat så förväntar man sig bli bromsad av stöten. Istället flyger man åt skogen och landar upp och ner. Denna typ av frustrationsmoment gör att det tidvis blir ganska plågsamt att spela i kampanjmoden.

Man kan också spela enskilda utmaningar, som t ex att på så kort tid som möjligt döda 500 zombies. Detta är ju betydligt roligare, men jag hade önskat att utmaningen inte så abrupt tog slut så fort man uppnått målet. Det tog ett tag för mig att fatta att jag hade klarat det och inte dött, som jag till min stora vrede först trodde att jag hade.

Är detta spel något att hänga i julgranen? Det har sina roliga moment, som ganska sköna vapen och att det är väldigt (väldigt) roligt att ställa sig i en zombieklunga och köra fram och tillbaka tills hela skärmen är röd av blod. Men det känns inte som att det rättfärdigar ett helt spel. Dead Rising 2 som kom ut nyligen hade ett minispel där man på motorcykel slaktade zombies. Ungefär ett sånt format hade varit mer legitimt för Blood Drive.

// Loretto

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar