söndag 24 oktober 2010

Ghost Recon: Predator


Krig är hemskt. Oskyldiga personer dör och kanske kommer du själv inte ur helvetet med livhanken i behåll. Denna onsdag fördjupade vi oss i hur hemskt krig verkligen kan vara. Rick, recenserade Medal of Honor, vi kollade in dyra krigsjeepar och jag spelade Ghost Recon: Predator till PSP. Krig är hemskt. Krig är verkligen hemskt om man endast har en PSP att spela på.

GR:P är ett spel med många brister. Jag kan se detta spel som ett småsyskon till ett äldre, ballare syskon. För det junior här inte lyckas med är att leverera en stabil konsolgrund som gör att spelet faktiskt blir kul att spela. Det första komplexet jag upplevde var kontrollen. PSP:n med sin enstaka analoga styrspak gör det verkligen inte lätt att uppleva ett stabilt spelflöde när jag försöker bråka igenom denna tredjepersonsskjutare. Grafiken är som den är på en PSP som försöker leverera "snygga" spel, kantig, begränsad och ser ut som en Playstation etts tio över fyra spya. Spelet är squadbaserat och då tänker jag att de borde ju åtminstone styra en någorlunda AI. Nej, ens egna squad är antagligen så ambivalent så att tiden stannar eller så är det så tjackade så de måste stå raklånga när fienden beskjuter dom från ett avstånd på två meter. Detta behöver nödvändigtvis inte vara ett problem eftersom eftersom fienderna är så korkade att de springer rätt mot dig, även fast det är lika öppet som en fotbollsplan mellan er, och bara kramar allt bly du levererar på dom.

Sen var det där med storyn också..
Tom Clancy , det räcker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar